Anletsdragens regelbundenhet spelar endast en obetydlig roll i avseende på ett ansiktes moraliska karaktär, men detta ökar i dubbelt mått vars och ens ansvarighet för det intryck ansiktet bör göra. Detta ansvar drabbar naturligtvis både mannen och kvinnan, men den senare i vida högre grad, emedan skönheten och behaget hör till hennes speciella egenskaper, av vilka den förstnämnda nära nog anses inte på sin plats i mannens ansikte.
Han må se bra ut, men det är hennes rättighet att vara vacker och vi kan nästan tillägga att säkert knappast någon kvinna finns som inte åtminstone under någon period av sitt liv känt sig vara det. Skönheten uppfostrar på sitt eget, kvinnliga sätt och största tjusningskraften hos världens ryktbara skönheter har just legat i denna uppfostran. Det var den gamla riddartidens visa och poetiska tro, att alla kvinnor var skönheter och skulle behandlas så, ty ingen kvinna känner sig fullt rustad för sin plats i livet förrän hon känt sitt hjärta svälla av den stolta känslan att ha makten att behaga; den ensam ger henne en styrka som fullt motväger hennes kroppsliga svaghet. Detta bevisar bäst hur nödvändig skönheten är för kvinnan; mannen behöver inte detta medvetande, och då han någon gång har det, tjänar det endast till att göra honom löjlig, men för henne är det ett vapen utan vilket hon står försvarslös.
Det finns inget grymmare än att påtvinga en ung kvinna den nedslående vissheten att hon är ful. Är detta endast en dåraktig osanning för att motverka det demoraliserande som antas ligga i medvetandet om skönhet, så skall världen snart ta henne ur sin villfarelse; är det däremot sant att hennes behag är obetydliga, så skall det plågsamma medvetandet därom endast ännu ytterligare förminska dem. Detta medvetande kan man troligen tillskriva att man stundom här i livet möter unga kvinnor, som tycks ha avlagt ett frivilligt fulhetslöfte, som varken äter tillräckligt för att bibehålla sin hy frisk, eller småler tillräckligt att bibehålla en behaglig rörlighet hos musklerna, som under namn av ”enkelhet” utvecklar en torftig sparsamhet i sin toilett, som anser endast det fula aktningsvärt, som alltid är mycket magra och alltid mycket klena och som går förbi de glada, älskliga och lyckliga här i livet med den ödmjukt fåfänga tanken att de dock har den förtjänsten att vara fulast.
Ett ansiktes skönhet beror vida mera på dess uttryck än på dragens form, och den som ständigt är under inflytande av goda och ädla känslor blir därigenom även skön, emedan känslorna stämplar sin karaktär på dragen. Godheten förhöjer alltid skönheten.
För att bibehålla och förbättra den fägring som finns bör man om morgonen använda översköljningar med friskt, kallt vatten, undvika alla häftiga utbrott av passioner, särdeles avund, iaktta måttlighet i mat och dryck, emedan motsatsen förorsakar finnar, ta lagom kroppsrörelse, så att kinderna bibehåller sina naturliga rosor och de konstgjorda kan undvikas, vara välvillig och vid gott lynne, varigenom alltid utseendet gör behagligt intryck på andra. Önskan att behaga ger ögonen glans och den friska morgonluften färgar läppar och kinder rosenröda.
Genom att undvika sena timmar, kortspel och romanläsning vid ljus kan en behaglig livlighet ökas eller åtminstone bibehållas och man slipper för tidig dåsighet, skrynklor, klena ögon och blek hy.
Vackra vita händer är alltid ett stort behag, och första villkoret för att erhålla detta är naturligtvis en ytterlig renlighet, men det erfordras även att hålla dem i ständig rörelse för att befordra blodcirkulationen, och det är därför viktigt att så mycket som möjligt sysselsätta sig med handarbeten och ordnandet inom hemmet.
