Två unga fruntimmer i Virginia i Amerika, fröknarna Louise Wise och Margarete Downing, uppvaktades mycket enträget av ett bland stadens lejon, hr Benjamin Young, och var båda besatta av en dödlig svartsjuka till varandra.
Den 17 februari bjöd vår don Juan Louise på bal. Medan han dansade med henne kom fröken Margarete farande som en storm och gick med hastiga steg mot sin rival; men då hon förmodligen insåg att hon här inte kunde utkräva hämnd, föll hon i vanmakt och slog omkring sig med händerna som en sinnessjuk. Benjamin och Louise fann för gott att skyndsamt avlägsna sig.
Följande morgon fick Louise ett meddelande från Margarete, som bad henne komma på besök i ett viktigt ärende. Louise gick djärvt dit men knappt hade hon öppnat köksdörren förrän hon fick syn på Margarete som rusade mot henne, svängande ett tillhygge och utstötande oartikulerade skri. Louise sprang ut på gården, grep tag i en hötjuga, vände sig om och uppmanade Margarete att upphöra med förföljandet. Men fröken Downing ropade: “Det är bra, nu är vi beväpnade båda två och nu ska vi slåss.”
De två unga damerna störtade nu mot varandra och Margarete fick genast vid stridens början tre sår i bröstet av tjugan. Utan att bry sig om sina blessyrer lyckades hon bibringa Louise två skarpa slag i huvudet. Louise föll men reste sig genast och lyckades stöta en av tjugans klor genom händerna på sin fiende. Ett nytt slag på huvudet kastade ånyo omkull Louise som utan att resa sig stötte tjugan i ansiktet på Margarete.
Efter denna sista bragd svimmade båda de krigförande till följd av blodförlusten. Man fann dem en stund senare utsträckta vid sidan om varandra på gården. En läkare som genast tillkallades konstaterade att Louise hade ett halvt dussin sår i huvudet och att tjugans klor genomborrat Margaretes kropp på fjorton olika ställen samt att båda de unga damerna var dödligt sårade. De berättade detaljerna av sin strid under de få ögonblicken de var vid medvetande.
Hr Benjamin Young har lämnat landet.
