Nå, läsarna behöver inte bli rädda. Det är ingenting som kommer att ske i vår tid och inte heller i våra barns eller ens barnbarns. Men att det en gång kommer att ske är säkert, om man får tro de lärda.
Saken förhåller sig på följande sätt. Det är från meteorerna som gamla moder jords olycka ska komma. Vem skulle annars tänka sig, då man en härlig vinternatt ser ett präktigt stjärnskott gnistra genom rymden, vem skulle tänka sig att vad man då ser egentligen är ett dödsbud för vår kära jord!
De lärda räknar emellertid ut att antalet meteorer som årligen faller ner på jorden uppgår till miljoner och i betraktande av denna stora mängd blir de inte fullt så ofarliga som man annars vill tro. Sammanlagda representerar de en ganska försvarlig vikt. Åtskilliga vill veta att jordens vikt genom dessa främlingar från världsrymden årligen ökas med ett trettiotal miljoner kilogram.
Men vad har detta med månens nedramlande att göra? Jo, om jordens vikt ökas, så ökas också dess dragningskraft. Likaså ökas också månens dragningsförmåga i den mån meteorer faller ner på den. Med en allt starkare kraft dras alltså de två himlakropparna till varandra.
Matematiskt har denna sak nyligen formulerats av professor Strömgren i Kiel på följande sätt:
Två kring varandra kretsande himlakroppar, vilkas massa så småningom tilltar, närmar sig varandra årligen med en bråkdel av det bestående avståndet som uttrycks genom förhållandet mellan tillväxten i massa och den bestående massan.
Tillämpas denna regel på följande fall skulle, då förhållandet mellan jordens massa – i runda tal 6 kvadriljoner kilogram – och den årliga tillväxten i massa – som ovan sagts 30 miljoner kilo – uttryckas med tvåhundra tusen biljoner, detta sistnämnda är det antal år som förflyter innan katastrofen inträffar.
Människorna kan alltså för närvarande enligt den danske kronprinsens recept “ta saken med ro”.
