Om kammarherre Carl Bildt, som sedan år 1877 varit svensk-norsk legationssekreterare i Washington, läses i tidningen ”The Capital”, som utges i nämnda stad, för den 9 december under rubriken Sub rosa:
Detta är sista veckan i Washington för herr Bildt, som så länge varit sekreterare vid den svenska beskickningen i vårt land.
Få legationsmedlemmar har vunnit en så hög grad av aktning hos amerikanerna som herr Bildt. Han har levat ibland oss i fem år, och under denna tid har han förvärvat en kännedom om amerikanska förhållanden som måste ha varit av stort värde för hans landsmän.
I ett intressant tal, som jag nyligen hade nöjet att höra honom hålla och som var fullt av erkännande åt och tillgivenhet för det land han är i begrepp att lämna, yttrade herr Bildt att nutidens snabba samfärdsmedel flyttat diplomaten från rodret på skeppet och ställt honom i fören, där han ska hålla utkik efter klippor och bankar, varna köpmän och fabrikanter i sitt eget land för faror som hotar deras intressen och i tid underrätta dem om allt som kan vändas till deras fördel.
Ingen diplomat har gjort mer för att förverkliga detta ideal än herr Bildt själv. Mycket få amerikanska kongressledamöter t.ex. har så fullständiga och djupa insikter i vår tullagstiftning som han, och det är sällsynt att finna en utlänning som haft en så skarpsynt uppfattning av den amerikanska karaktären, en så riktig blick för våra förhållanden som han.
Någon gång skall det svenska utrikesdepartementet skicka herr Bildt tillbaka hit, det må man hoppas både för hans härvarande vänners skull och i hans eget folks intresse, eftersom hans landsmän ju dagligen komma till detta land. Han är amerikan i sin uppfattning, svensk i sin loyoté.
Han är arbetsam av vana och en flitig sportsman då han behöver återhämta sig från arbetet. En stor mängd av hans fattiga landsmän kan intyga hans frikostighet, och alla amerikaner som känner honom säger honom farväl med en saknad som endast lindras genom hoppet att han snart skall återvända till oss.
