Om dagens arbete inte ordnas efter vissa bestämda regler och vi följer dessa punktligt, så blir följden vanligen den, att alltsammans går på slarv och att man inte medhinner vad som bör göras. Med aldrig så mycket iver och flit lyckas man ändå inte utan ordning.
Ordentligheten, som borde vara så oåtskiljaktig från de prosaiska vardagsbestyren, förbises ofta fullständigt just vid dessa, och påminnelser i detta hänseende mottas för det mesta med likgiltighet, om inte med förakt. Personer som haft den bittra motgången att ständigt misslyckas i sina strävanden, utan någon märkbar orsak, ska kanske inom sig vara tvungna erkänna att grunden därtill varit deras egen bristande ordning. Allt arbete måste utföras med ordning, punktlighet, ihärdighet och tålamod.
Ordning. Blotta tanken på att leva efter en bestämd ordning innebär något motbjudande för många människor, i synnerhet de som anser sig begåvade med ”geni”, vilket de kanske med rätta anser oförenligt med ordning. Men om också geniet mäktar frambringa stora ting utan ordning, så skulle det bestämt kunna åstadkomma dubbelt mera med iakttagande därav, och för dem som inte har snillets gudagåva, är ordning så mycket nödvändigare.
Då vi stiger upp om morgonen för att börja den nya dagens verksamhet, så bör vi veta på förhand både vad vi har att göra och när det skall göras, så att vi inte behöver uppta tiden med att diskutera den frågan. Är dagens göromål inte förut uträknade, så blir de illa fördelade, för mycken tid ägnas åt favoritsysselsättningarna och för liten eller kanske ingen åt dem som vi finner tråkiga. Då vi fördelar dagens plikter på dess olika timmar, bör några av dessa avsättas för de oförutsedda tilldragelser som kan inträffa och förhindra oss att fullgöra våra åligganden.
Punktlighet är nödvändig för ordningens iakttagande och är en skyldighet mot andra lika mycket som mot oss själva. Även om vi anser oss ha rättighet att misshushålla med vår egen tid, så har vi dock bestämt aldrig någon rättighet att missbruka andras, och detta gör vi då vi inte håller gjorda överenskommelser, då vi till exempel kommer 1 timme för sent till något arbete som skall utföras tillsammans med andra, då vi låter personer som kommer i något ärende vänta kanske flera timmar etc. Vi berövar dem härigenom en dyrbar tid, som de kunde använt till sin nytta eller förtjänst, och då fråga är om hantverkare eller fattiga personer, så är denna bristande punktlighet snart sagt en stöld, ty deras tid är pengar. Och till denna synd, en stöld från de fattiga, är det oftast den rike som gör sig skyldig.
Ihärdighet. Allt vad som skall göras måste man söka fullgöra efter sin bästa förmåga, även de obetydligaste åligganden. Man får aldrig anse något åliggande för obetydligt eller underordnat att göras väl eller söka uppskjuta det till morgondagen, därför att det förefaller svårt och motbjudande, ty då växer svårigheterna och motviljan med varje dag, tills vi slutligen inte har mod att söka övervinna dem. Att i förtid söka undangöra kommande dagars arbete är inte heller nyttigt, ty var dag har sin omsorg, och vi behöver ägna både vår tid och våra krafter åt det arbete vi har för händer.
Tålamod. Då vi jämför vårt arbete med andras känner vi oss otåliga, emedan de hinner så mycket mera och fullgör det så mycket bättre, men denna känsla måste vi söka övervinna. Försynen har inte tilldelat alla samma krafter och ger inte heller samma tillfälle att använda dem, och vi måste nöja oss med den vissheten, att vi sökt verka inom vårt kall efter bästa förmåga.
