Ett danskt ordstäv säger: ”Den lever flott som lever av andras galenskaper”. Man brukar i allmänhet säga detta om krögare, men kan med rätta tillämpas även på snusfabrikanterna.
Ett kilogram snus av det slag som karlar, gossar och till och med barn om 6 à 8 års ålder begagna i munnen, kostar i handeln 2 kr.
Låt oss se vad varan kostar i tillverkning. Ett kilogram tobaksstjälk kostar förtullad 35 öre och ett kilogram soda 10 öre. Priset på vatten kan saklöst sättas – 0, eftersom det inte har något märkbart inflytande på varans pris.
Av ett kilogram torkad och malen stjälk, ett halvt kilogram soda och tre kilogram vatten får man 4½ kilogram snus, sådant det säljes i handeln. Råvaran kostar således 10 öre per kilogram snus.
Om ni nu antaga, att tillverkningskostnaden går till samma belopp, vilket torde vara väl högt tilltaget, så står det i ett pris av 20 öre per kilogram på fabriken.
Om vi så antaga att fabrikören lämnar 33 proc. rabatt åt handlanden, vilket torde vara det högsta, så har fabrikanten i ren vinst på varje kilogram snus 133 öre – 655 proc. netto.
Om nu snustuggning vore ett verkligt behov såsom mat och dryck, så vore det begripligt att man betalade varan med ett oskäligt pris, när den inte kan fås billigare men nu är snustuggning inte ett verkligt utan endast ett inbillat behov och medför skadliga verkningar både i fysiskt och psykiskt avseende.
Den är skadlig i fysiskt avseende därigenom, att den myckna spottningen berövar magen en myckenhet saliv, som var ämnad att befordra matsmältningen.
Detta gör att en del födoämnen inte kan fullständigt smältas och således inte ger kroppen nödvändig näring, varav åter följer att muskler och nerver försvagas och både tanke- och viljekraften. Det är därför som allt bruk av tobak är absolut förbjudet för eleverna i alla skolor.
I elemäntärskolorna kan lärarna bringa förbudet till efterlevnad, men i folkskolorna är det nära nog omöjligt, eftersom de flesta av dess elever har sådana hem där oseden hör till ordningen.
När ett barn ser sin fader tugga snus och modern röka tobak, så skulle barnet inte ha människonatur om det inte försökte att göra detsamma.
Efter åtskilliga misslyckade försök, åtföljda av kräkningar, svindel och huvudvärk, lyckas gossen att fördra den avskyvärda smaken och snart få hans, förut vita tänder snusets smutsbruna färg.
Genom sodans frätning uppkommer en stor mängd sprickor i tändernas emalj, dessa fylls med tobaksextrakt. Därav kommer den färg på tänderna som kännetecknar snustuggaren. Efter längre eller kortare tid bortfaller små bitar av emaljen, tandens bensubstans blottas för luften och så faller tänderna ut, med eller utan värk.
Seder och oseder brukar vanligtvis spridas uppifrån och nedåt, men bruket att tugga snus har kroppsarbetarna inte fått från överklassen. Aldrig ser man någon ”skolad” person lägga snus i munnen.
Den som vet att ta vara på sig själv, aktar sig för att tugga snus, inte endast därför att det är snuskigt, utan därför att det är skadligt i både mentalt och vitalt avseende.
