Pimpinella såg en dag
Hur hennes fader på verandan
Mot gyllne tumlar’n log så glad,
Och tog en klunk och hämta’ andan…
Liksom bevingad sprang hon ned
Och fram till fadern så hon träder:
”Ack! pappa lät mig smaka med
På vinet du där har” hon beder.
Och med detsamma i ett tag
Pokal’n hon för till purpurmunnen,
Och ser man på, uti ett drag
Var hon till blanka botten hunnen!
Liksom förstummad fadern satt
Och tycktes hela världen glömma
För synen att hans vackra skatt
Så grundligt kunnat bägarn tömma.
Till sist den gamle tog till ord:
”Jag rodnar för dig så jag glöder!
Blir du min dotter nu ej smord
Så tål du mer än dina bröder!”
