Jägmästar H. påträffade skogstjuvar på kronoallmänningen. Han tog deras yxor och tillsade dem att fara sin väg. De åtlydde befallningen.
Sedan stämde H. dem till tinget, yrkande att de skulle plikta. Han medförde de tagna yxorna och lade dem i tingssalen. Som han inte hade fulla bevis, nekade bönderna enhälligt och ihärdigt. Han visade dem yxorna och frågade om de inte kändes vid dem. Alla svarade nej.
H. yttrade då: ”Emedan bönderna, ehuru sakre, inte vill erkänna sin förbrytelse, så får jag be herr häradshövdingen att saken nedläggs; ty jag har inte fulla bevis.” Detta bifölls.
Då saken sålunda var slutad och H. gick från tingsbordet, sade han till bönderna: ”Jag vet således intet annat råd än att var och en tar igen sin yxa.”
Bönderna märkte inte detta nya försåt, utan rusade till yxhögen och började träta om yxorna, sägande: Det här är min, Pelle! Nej! det här är min, sade Anders, och tog yxan från Pelle, osv.
”Nu”, sade H., ”hör herr häradshövdingen att de likväl igenkänner sina yxor, som jag har tagit från dem vid skogsåverkan, ehuru de nekat till brottet. Jag får således be herr häradshövdingen att saken upptas på nytt. Genom att de träter om yxorna bevisar de ju att de är sakre.”
Saken upptogs på nytt och bönderna fick plikta.
