Spelkorten uppfanns år 1390 i Frankrike för att skingra Carl VI:s melankoli, och uppfinnarens mening med de, med olika färger betecknade, fyra figurerna var att de skulle föreställa de fyra samhällsklasserna inom riket.
Hjärter betecknade ”gens de choeurs” eller prästerskapet, varför även spanjorerna, som genom fransmännen lärde bruket av kort, har satt kalkar (”copas”) istället för hjärtan.
Spader, som föreställer lansspetsar, utmärkte adeln och militären, och endast vår okunnighet om meningen med detta tecken har förskaffat dem namnet spader. Spanjorerna förvandlade dem till svärd (”espado”).
Ruter, ”carreaux” fyrkantig sten, betecknar borgare, köpmän etc.
Klöver, bönder och tjänare. Spanjorerna har stenar istället för klöverbladen.
Namnen på de fyra kungarna Charles, David, Alexander och Caesar bibehålls ännu både här och i Frankrike och betecknade de fyra monarkierna under Carl den store, den judiska, den grekiska, den romerska och den frankiska. Drottningarna Argine (anagram av ordet regina), Esther, Judith och Pallas föreställer sanningen, barmhärtigheten, styrkan och visheten. Knektarna föreställde riddarnas tjänare.
Uppfinnaren, vilken nation han än må tillhöra, tycks ha tagit årets indelning till sin förebild, de två stora avdelningarna svart och rött är årets två stora avdelningar, de fyra sviterna representerar de fyra årstiderna, korten i varje svit motsvarar veckorna i de fyra kvarteren och korten i hela leken årets 52 veckor. Och om man räknar alla point på korten med talen 11, 12 och 13 för målarna, så får man 364, således årets dagar på en när.
Vad nyttan av uppfinningen beträffar, så kan man med skäl tillämpa skaldens ord:
”En lätting slö till själ och kropp
Fann en gång livet bli en börda;
Då fann en annan lätting opp
Att tiden genom kortspel mörda.”
