Från Nizza berättas följande hemska historia.
14 dennes fångade fiskarna Bassi och Domenico kl. 9 på aftonen en haj, som var över 10 fot lång, de sårade honom med sina harpunstyng och dödade honom som de trodde – med klubbslag. Därpå släpade de in odjuret i sin hydda för att följande morgon triumferande föra detsamma till Nizza. Men det var annorlunda skrivet i ödets bok.
Framåt kl. 2 på morgonen väcktes de båda männen av ett buller. De båda barnen som låg jämte modern utstötte förfärliga ångestrop och hunden tjöt fruktansvärt. En av fiskarna tände skyndsamt lampan, och nu fick man se en ohygglig syn. Hajen, vars sår inte varit dödliga, hade vaknat ur sin bedövning och gripit den stora hunden med sina käkar. Efter några ögonblick var hunden söndersliten och uppäten.
Då modern sökte skydda sina barn kom hon i närheten av hajen som fattade hennes ena ben och avslet det nedanför knät. Fiskarna störtade sig med harpuner över odjuret och Domenico lyckades utstinga högra ögat på detsamma, men det hjälpte inte.
En fruktansvärd strid uppstod i den trånga hyddan och till råga på olyckan kastades lampan omkull och slocknade. I dödsångesten hoppade Domenico över hajen för att komma till dörren, men denna var stängd och han kunde inte finna nyckeln.
Nu syntes deras öde vara beseglat, men i detta ögonblick kom hjälp utifrån. En kapten Michelesi som bodde mer än 300 steg därifrån hade hört nödropen och skyndat till. Då han fann dörren stängd, klättrade han upp på taket och mottog barnen, som Bassi räckte ut åt honom genom en öppning. Därpå slog han in dörren. I detsamma kröp hajen ut.
Först i det fria lyckades man bli herre över djuret, sedan man även genomborrat dess andra öga och bibringat det andra farliga sår, vilka slutligen dödade detsamma. Först då kom nya personer till. Striden hade räckt minst en kvart.
Man hoppas kunna rädda den beklagansvärda moderns liv. Hajen är ett jätteexemplar av sitt släkte. Han har i tre månader oavbrutet jagats av fiskarna, emedan han gjort hela kusten osäker.
