Thomas Alva Edison skulle bli en mycket lycklig man. Alltsedan han var telegrafist i Boston har lyckan lett emot honom på varje av dygnets tjugofyra timmar. Hans ovanliga skarpsinnighet eller geni har gjort hans namn känt över hela världen, oaktat han inte är mera än 43 år gammal. Han har redan tagit över 400 patent på sina egna uppfinningar. Och ovanligt nog är han en av de få snillen som förstår att förtjäna på sina uppfinningar, så att han redan skall ”vara värd” 3 à 4 miljoner dollars. Han är även lyckligt gift med dottern till en mångmiljonär, Miller från Akron, Ohio. En förtjusande kvinna, som en vacker dag kommer att öka sin mans förmögenhet med tre à fyra miljoner.
Besökande, som kommer för att se Edisons hem och laboratorium i Lewellyn Park, några få mil från Jersey City, blir överraskade och förtjusta över det vackra sceneriet. Den nya världens trollkarl bebor en vacker villa, byggd av en rik man, som därpå offrade hela sin förmögenhet. Edisons stjärna var då just i uppgående, och han köpte den vackra platsen för en spottstyver. Lewellyn Park är ett av de mest förtjusande ställen man kan tänka sig. Det är ingen plats för en fattig man, endast en rik man kan bebo det vackra huset, som dominerar berghällen med sin rika grönska, sina präktiga promenader och sin storartade utsikt.
Efter en tio minuters promenad från Edisons hem kommer man till hans laboratorium, måhända det fullständigaste i världen. Man kan vara säker att där träffa den store uppfinnaren vid alla tider. Han stiger tidigt upp och går genast efter frukosten till sin verkstad. Det är dock ingen verkstad av den vanliga sorten, utan ett stort luftigt rum prytt med fina smyrnamattor och björnskinn på det bonade golvet, målningar på väggarna samt en boksamling i ena hörnet. Bredvid finns ett mottagningsrum samt därintill Edisons helgedom, varest han sitter timma efter timma och söker lösa de stora problem som välver sig i hans hjärna.
Ni kan inte ett ögonblick föreställa er att denne man är den store uppfinnaren. Hans ansikte är välrakat. Hans skuldror är breda och inte det ringaste böjda. Hans stora grå ögon ligger djupt, och hans väldiga panna är starkt fårad. Han är fullkomligt döv, vilket gör det omöjligt för varje intervjuare att göra honom frågor, och han är så upptagen att han varken har tid eller tålamod att meddela något åt offentligheten.
Men lyckas man, såsom jag, att träffa honom vid gott humör, skall man finna att han är en högst sällskaplig människa. Men under det vi talade fortsatte han sitt arbete. Många av hans medhjälpare kom för att rådgöra med honom, och vid hans sida satt en av hans många sekreterare. Han observerade jämt den talande personens läppar. Döv som han är, är det mycket förvånande att han lätt kan tala genom telefon.
Jag tilltalade honom med ordet greve (count) – ty som ni vet är han kommendör av hederslegionen – han skrattade gott och sade att det kunde vara bra i Italien, men här, i hans laboratorium, kallade alla hans underordnade honom för ”den gamle”.
– Jag är alls ingen greve, fortfor han, utan rätt och slätt en amerikansk hantverkare.
Sådan såg han ut.
– Har ni gjort några viktiga upptäckter på sista tiden? frågade jag.
– Det beror på vad ni menar med viktiga, vad jag menar med viktiga och vad världen menar med viktiga. Jag får säga att jag arbetar jämt, och vem vet om jag inte snart kan upptäcka något som förtjänar att talas om.
– Vad är det för framtida uppfinningar ni håller på med på det elektriska området?
– Vet ni, att jag har inget att göra med framtiden. Mitt arbete, mina tankar är helt och hållet upptagna med det närvarande. Det är från det nuvarande jag måste utgå, eller utfundera uppfinningarna så att de kan bli användbara i det dagliga livet.
Jag sysselsätter mig uteslutande med praktiska saker och försöker aldrig att drömma onyttiga drömmar om en uppfinning som inte skulle gagna någon. Jag är nu sysselsatt med huvudfrågan rörande elektriciteten, nämligen sättet att kunna frambringa den direkt utan hjälp av motorisk kraft. Det är något som jag i åratal studerat, men jag erkänner att jag inte lyckats göra uppfinningen. Jag skall likväl aldrig upphöra att söka lösa problemet.
Han framhöll vidare av vilken utomordentlig vikt en sådan uppfinning skulle vara för mänskligheten. Ångare som nu behöver många ton av kol för en resa till Europa skulle, om elektriciteten kunde framkallas direkt ur kolen, med några få korgar kol drivas över oceanen. Kan elektriciteten inte direkt frambringas av kolen, blir den för dyr.
Tänk er för ro skull vad verkan det skulle medföra: på tre dagar skulle man kunna gå till Europa och på två à tre per järnväg till Kalifornien. Fabriker, som nu dagligen konsumerar en mängd kol, skulle då blott behöva små kvantiteter för att drivas, varigenom tusentals dollars skulle besparas. Levnadskostnaderna, ja, kostnaderna för nästan allting skulle bli förminskade. Det skulle bli en revolution till välsignelse för mänskligheten och civilisationen i allmänhet, ty ingen skulle då förlora sin plats, ingen industri ruineras.
– Tror ni att fonografen någonsin skall komma i allmänt bruk?
– Den är redan oumbärlig för hundratals stora affärshus. Jag känner visserligen många personer, som bedyrar att de hellre ville tala till stenograferna, men när de blott har begagnat den några dagar, föredrar de fonografen, alldenstund de därigenom kan bespara 3 à 4 timmar dagligen av en dyrbar tid. En affärsman kan gå till sitt kontor och tala så mycket på en halvtimma i fonografen som 5 à 6 personer kan skriva på tre à fyra timmar. Är inte det att spara tid, så vet jag inte.
Den store uppfinnaren arbetar dagen lång och man berättar att innan han gifte sig för andra gången, glömde han ofta att inta sina måltider, så att hans goda hälsa började bli försvagad. Fru Edison har förstått införa en bättre metod. Hon tillåter honom visserligen arbeta så mycket han vill till kl. 1 på dagen, då hon skickar en vagn efter honom. Familjen består av Edison, hans hustru, två gossar och en liten flicka, den senare i andra giftet.
Fru Edison är en ung, vacker kvinna på 24 år med ett behagligt väsen, och som förstår konsten att göra ett hem trevligt.
Om ni skulle råka vara närvarande i deras hem en afton, skulle ni bli förvånad att se det vackra huset byggt av sten och trä, rikt prytt med de härligaste blommor och växter samt strålande i elektrisk belysning, endast jämförligt med ett festslott.
Biblioteket är rikt försett med sällsynta böcker och dyrbara målningar på väggarna. Matrummet pryds av en magnifik samling silver och kristallsaker, det hela är dock mera anlagt på komfort än lyx.
Efter frukosten spelar herr och fru Edison ofta biljard en timmas tid, eller också ligger den store ”trollkarlen” och gungar en stund i en hängmatta med en volym av Dante i handen. Ibland tar han sig en liten lur 10 minuter och vaknar därefter upp frisk som en jätte.
Kl. 6 går E. hem till middag och tillbringar ofta aftonen i samtal med besökande eller med att göra en liten tur i vagn. Vid midnattstid är hela huset mörkt, undantagandes vid något särskilt tillfälle, när ljuset brinner långt ut på natten i biblioteket; man kan då vara säker på att uppfinnaren har något ovanligt att tänka på och försöker att lösa något svårt problem. Edison lever mycket regelbundet, går tidigt till sängs, sover om natten som en dagakarl och stiger tidigt upp. Han går sällan bort; de som önskar tala med honom i någon viktig angelägenhet får resa till honom. Han är skygg för offentligheten. Till hans övriga egenskaper hör att han spelar utmärkt piano och ofta sysselsätter sig därmed. Kanske medan hans fingrar vandrar över tangenterna, hans tankar svävar till en annan värld, varest skuggorna blir verklighet, och då vid rörelsen av hans trollspö framträder någon ny för mänskligheten välsignelserik uppfinning.
Den skulle i sanning vara vis, som kunde säga vad Edison nästa gång kommer att utföra.
