I en engelsk tidning påstås att genom hela svenska pressen gick i våras följande historia:
Då Sarah Bernhardt i Fédora som vanligt uppväckt en dånande bifallsstorm, hördes, innan ljudet av handklappningarna fullkomligt bortdött, höga skrattsalvor från de övre raderna. Publiken på amfiteatern vände sig om och blickade förebrående på skrattarna, men i nästa minut skrattade alla åskådarna, ty på första bänken i tredje radens fond syntes två enarmade män som, omedvetna om att man skrattade åt dem, ivrigt deltog i bifallet genom att slå sina återstående händer kraftigt tillsammans.
