Hon stod där vid vägen som leder ut till de dödas stad utanför Norrtull och utbjöd kransar, dessa enkla, torftiga kransar varmed den fattige smyckar sina älskades gravar.
Ännu i söndags förmiddag stod den arma fjortonåriga där i köld och våldsam snöstorm, genomskakad av frossa. De blåfrusna läpparna viskade knappt hörbart: ”Köp en krans!” De gick henne alla förbi. Människorna är ofta kallare än vinterns vind, och deras kyla trängde helt säkert ned till hjärteroten på det övergivna barnet.
Men äntligen kom hjälparen, han som någon gång plägar öva barmhärtighet – liemannen. Vid 9-tiden i söndags träffades den lilla, halvt förfrusna kransförsäljerskan av slag och utandades sin sista suck.
Hennes namn var Amanda Olsson och hon hade sitt hem vid Frescati.
