Vad som kan hända under nästa århundrade är överskriften på en artikel i Ladies Home Journals decemberhäfte.
Författaren, John Watkins, har vänt sig till en hel del insiktsfulla män på olika områden och bett dem säga, vad som på deras speciella område kunde tänkas ha uppnåtts före år 2001. Vad de sagt honom förekommer författaren så vidunderligt, ja rent av otroligt, att han finner det nödvändigt att uttryckligen framhålla, att det inte är gudomliga fantasters utopier, utan kunskapsrika och erfarna mäns uttalanden, som han återger.
Författaren börjar sina utopistiska skildringar med en betraktelse över den anglosaxiska folkstammens framtid och meddelar att det engelska språket år 2000 sannolikt talas av större delen av världens nationer. Ryskan kommer först i andra rummet.
I Amerika bygger och bor vid den tiden pass en halv miljard människor. Medellivslängden har på grund av genomgripande sociala och hygieniska reformer samt sanitära förbättringar höjts från 35 till 50 år.
Det är en ganska fängslande samhällsbild som den genialiske författaren dragit upp. Flugor och mygg har till stor välgärning för människosläktet till största delen försvunnit, vilda djur träffar man endast på i zoologiska trädgårdar eller menagerier. Man kan höra och se allt vad som händer och sker. Det behövs blott att trycka på en elektrisk knapp, och en musikvän i Peking kan glädja sig över ett orkesterstycke, som spelas i New York eller London.
Hela jordklotet omspinnes av trådlös telegraf och telefon, och en äkta man, som befinner sig ute på Atlanten, kan, ifall lusten faller på honom, samtala med sin hustru i hennes boudoir i Chicago.
Avstånd existerar knappt mer för andra årtusendets människor. Vill man till exempel avfotografera en händelse, som försiggår åtskilliga hundra mil från ort och ställe, så möter detta inget hinder. Om en händelse inträffar i Kina har man efter några timmar ögonblicksfotografier därav i amerikanska tidningar.
Temperaturen i bostäderna regleras genom insläppandet av kall eller varm luft från stora centralreservoarer. Man behöver bara vrida på en kran för att få den önskade värmegraden. Kaminer, spisar och kakelugnar kommer ur bruk och de gamla pittoreska skorstenarna hör till förgångna tider.
Kolgruvorna befinner sig redan på upphällningen, och samhället är nästan uteslutande hänvisat till elektriciteten, som på många sätt frambringas ur vattenkraften, för att få drivkraft, ljus och värme. Så till exempel är längs kusterna inrättade väldiga behållare, som fylls av tidvattnets vågor och varifrån sedan vattnet strömmar ned över ett roterande hjul.
Hästar finns blott som prydnadsdjur i miljonärernas stall. All trafik, såväl person- som godstrafik, förmedlas med automobilvagnar och automobilslädar. Åkerbruksredskapen är försedda med motorer. Plogen behöver inte mer någon dragare och till och med likvagnen reder sig därför utan. Hjulen är försedda med gummiringar. Man kan därför inte tala om det bullrande storstadslivet. Till yttermera försiggår all störande trafik över eller under jorden, där breda gator är utgrävda, upplysta med elektriskt ljus och väl ventilerade.
Järnvägstågen brusar fram med en svindlande hastighet av 200 kilometer i timmen och en färd mellan New York och St Fransisco, det vill säga tvärs över Amerika, tar inte mer än ett dygn. För att göra luftens motstånd så ringa som möjligt, byggs lokomotiven cigarrformade.
Den vida oceanen korsas på två dagar av fartyg framdrivna av elektriska propellrar, som arbetar både i luften och i vattnet. Problemet med styrbara luftskepp är för länge sedan löst, men sådana används endast vid vetenskapliga försök. I det dagliga livets kommunikationsväsen spelar de däremot en obetydlig roll.
