Från en utnämnd specialkommission i juni 1894 i Förenta Staterna inkrävde finanssekreteraren ett betänkande över de bestående invandringslagarna, invandringens inflytande på arbetslöner och de mått och steg, som möjligen är nödvändiga för att avhjälpa missförhållanden o.s.v.
Detta betänkande lämnades in i januari förra året och utgörs delvis av de olika staternas guvernörers svar på till dem ställda frågor: huruvida invandrare önskades, och vilka invandrare i sådant fall föredrogs.
Dessa svar innehåller i korthet följande:
– Arkansas föredrar amerikanska, engelska och tyska jordbrukare.
– California behöver inga hantverkare eller daglönare, men väl lantbrukare, trädgårdsmästare o.s.v.
– Colorado önskar överallt goda invandrare av alla slag; för trädgårdsodling och jordbruk föredras där tyskar och skandinaver.
– Florida tar helst emot de som talar engelska.
– Georgia ger företräde åt tyskar, fransmän, holländare, belgare, skandinaver och schweizare.
– Idaho åt tyskar och skandinaver.
– Illinois söker för närvarande inga invandrare.
– Iowa anser vidare invandring från utlandet för närvarande skadlig.
– Massachusetts förklarar att mer invandring för närvarande inte verkar behövas.
– Kansas önskar invandrare i följande ordning: tyskar, engelsmän, fransmän, svenskar och norrmän.
– Kentucky önskar hellre invandring från andra stater än direkt från utlandet samt föredrar engelsmän, tyskar, schweizare och skandinaver.
– Maine önskar endast skandinaver.
– Michigan önskar i första rummet engelsktalande invandrare, därefter skandinaver och tyskar.
– Minnesota behöver inte daglönare, men väl jordbrukare med litet kapital, helst tyskar och skandinaver.
– Mississippi föredrar tyskar, skandinaver och italienare, men vill inte ha några daglönare.
– Montana önskar jordbrukare från norra Europa.
– Nebraska vill ha skandinaver, tyskar och irländare.
– New Hampshire vill ha svenskar och tyskar.
– New York anser onödigt att i närvarande tid uppmuntra till vidare invandring.
– North Dakota tar gärna emot skottar, engelsmän, skandinaver och tyskar.
– Oregon söker jordbrukare och jordbruksarbetare samt föredrar de från Storbritannien, Frankrike, Italien, Tyskland och Skandinavien.
– Pennsylvania önskar ingen vidare invandring av arbetare.
– Inte heller Rhode Island.
– Texas ger, tämligen diplomatiskt, inte företräde åt någon nationalitet utan önskar endast nyktra, idoga och redliga invandrare, som kan bli goda medborgare och främja statens välstånd.
– Virginia föredrar engelsmän, skottar, irländare, tyskar och svenskar.
– Wisconsin vill endast ha tyskar.
Såsom framgår av ovanstående har svar inkommit från 26 stater, och då nationaliteten särskilt nämnts har det i 15 fall varit tyskar, i 14 skandinaver, i 12 engelsmän, skottar eller engelsktalande personer, i 3 fransmän, i 2 schweizare, irländare eller italienare samt ett fall holländare, belgare, nordeuropéer eller amerikaner som föredragits.
Under antagande att med nordeuropéer menas detsamma som skandinaver – vilket inte tycks vara ett oberättigat antagande – kommer man till den slutsatsen att skandinaver och tyskar är lika välkomna och vida mera än någon annan nationalitet, även om engelsmännen visserligen inte kommer särskilt långt efter, vilket väl i första rummet torde få tillskrivas deras språk.
Bland de nitton, från vilka inga svar inkommit, finner vi så vidsträckta, men glest befolkade stater som Alabama, Missouri, South Dakota, Utah, Washington och Wyoming, och det kan inte gärna råda tvivel om att skandinaver och tyskar även där fortfarande är välkomna.
Man behöver därför ännu inte på länge frukta att invandrare från vårt gamla fosterland, som vill slå sig ner i Förenta Staterna, ska finna dörren stängd där och landet redan upptaget.
