Vår ungdoms framtidsutsikter ~ 1906

Tidningen Julbloss har bett en del kända personer besvara frågan: Vilka framtidsutsikter är vårt fosterland mäktigt bjuda den ungdom som inte söker sin lycka i främmande land?

En del svar har kommit in. Vi återger några.

Fru Cecilia Bååth-Holmberg på Tärna skriver:

Vårt land är stort men för glest befolkat. Den största delen av vår ungdom utgörs av tjänare och tjänarinnor på landet. De tjänar tidigt pengar om dock i anspråkslöst omfång. Men om de lärde sig att varje år lägga undan lite, i stället för att använda allt till kläder, cyklar eller dryckesvaror, skulle ett ungt par vid 25 års ålder ha en besparing stor nog att tillsammans med statsanslaget bilda ett småbruk på landet. Egna hem i denna form anser jag innesluter den största lyckan för både vårt land och vår ungdom och likaledes den vackraste framtidsutsikten för dem båda.

För att så ska ske, för att vårt stora fosterland ska översållas med tusentals små lyckliga hem, fordras att denna lantungdom, som mest rekryterar emigrantleden, får lära sig det lilla jordbruket både i skolan och praktiken. Sparsamhet och egen kraft fordras precis som klokt ordnad statshjälp. Men om så sker finns det rika framtidsutsikter i Sverige för kroppsarbetets, dvs nationalhälsans ungdom.

Författaren Per Hallström skriver:

Framtidsutsikterna växlar efter begåvning och viljestyrka här liksom överallt. Endast en kan sägas ligga inom alla deras möjlighet som stannar hemma, liksom den går förlorad för alla emigranter. Det är utsikten att inte gå rotlös bland främmande lynnen med främmande språk, och kunna växa efter sin nedärvda natur. Den borde vara avgörande i de flesta fall.

Carl Larsson svarar på sitt joviala sätt:

Hur ska jag kunna säga det? Det förefaller som om vi stod inför en genomgripande social revolution och då blir värdena, både personligheternas och tingens, helt andra. Men alltid ska det komma att bero på vars och ens egen begåvning, kraft, goda vilja och glada mod, huruvida han (eller hon) ska få det bättre ställt för sig eller mer hedras än de flesta andra.

Löjtnant Ernst Liljedahl svarar på vers:

Allt blev oss givet:
vidderna ligga
redo att tigga
endast om livet.
Odla det tomma
ödemarksrike,
vilket ska blomma
utan sin like,
blott om en spade
torvorna vänder,
blott om vi hade
villiga händer!

Lämna ett svar

error: Content is protected !!