Obestridligen engelskorna – så påstår åtminstone Horkins, den engelske Virgilius, vilken efter sorgfälliga och kärleksfulla iakttagelser konstaterat, att man av en kyss, given av en engelsk dam, kan på det bestämdaste sluta sig till hennes innersta känslor. Han kallar detta ”kyssarnas mimik”.
Har man kommit så långt, att man får en kyss av en vacker kvinna, behöver man ingen vidare förklaring över hennes känslor.
Horkins berättar, att i England hör konsten att kyssas till den kvinnliga uppfostran.
Om en kvinna älskar en man, så kysser hon honom med nedslagna ögon, men så hastigt och eldigt, att man tror sig träffad av en blixtstråle.
Om mannen inte är henne likgiltig, så kysser hon honom först efter något motstånd, men innerligt; är en man henne likgiltig, så kysser hon så kallt, att han tycker sig känna is på hennes läppar.
I avseende på sina väninnor varierar hon sina kyssar i oändlighet, och den avskedskyss, en engelska giver en kär vän, är nästan krampaktig.
