Till vägamötet en solskensstund
Oss livet förde med gamman.
Vi gladde oss utav hjärtans grund,
Att vi fått träffa tillsamman.
Vi tänkte åter på tid, som flytt,
Vi delat sorger och fröjder.
Vi skiljas åter och gå på nytt
Mot fjärran blånande höjder.
Hur underbara de vägar gå,
På vilka människor vandra.
Men alla mötas vi sist ändå.
Om blott vi älska varandra,
Fast hav och länder oss skilja åt
Och berg och skogar och dalar,
Vi följa likväl densamma stråt,
Och samma tröst oss hugsvalar.
