I början – när fyra personer här gå,
var en för sig själv med en stav uti handen,
framskridande långsamt och tyst uti sanden
i gummigaloscher och tjock paletå –
det är så tråkigt i Lysekil.
Men sitter man väl i sin präktiga båt,
och slår sina slag mellan skär och delfiner,
och dricker man flitigt av Magnussons viner
och äter och sover med lust och med ståt –
det är så trevligt i Lysekil.
Befaller oss doktorn att börja med ”brunn”,
att stekas var morgon på soliga backen,
att gnidas med tång, massageras i nacken,
att gymnastiseras helt ynklig och tunn –
det är så tråkigt i Lysekil.
Men slipper man doktorns och löjtnantens ans,
och får man beröm uti Lysekilsbladet,
och slipper massagen och gyttjan i badet,
och visar sig valen var dag i sin glans –
det är så trevligt i Lysekil.
Men ser man av valen ej ringaste skymt,
och är man för bred och för lång emot sängen,
och tappar binoclen i stora bassängen,
och plågas i hjärtat av tjuserskans grymt –
det är så tråkigt i Lysekil.
Nu samlar sig societeten till val,
och strömmar av folk skynda fram som ur marken
fontänerna gnistra vid berget, i parken,
musiken är kommen – ikväll blir det bal –
det är så trevligt i Lysekil.
Av skvallret förses sen var ungkarl med fru,
man har alla möjliga svåra förtreter,
och bits uti badet av bruna maneter,
och tänker på Curman, som dröjer ännu –
det är så tråkigt i Lysekil.
Men hissar man segel i morgonens stund,
till långtur längs Bohusläns vackraste stränder,
och griper sin middag med solbrända händer,
och njuter siestan i bokarnas lund –
det är så trevligt i Lysekil.
