De flesta tror att en banksedel är penningar, men ingenting är större misstag än detta.
En sedel är i och för sig ingenting mer värd än varje annan papperslapp. Sedeln är alldeles icke penningar utan representerar sådana. För att sedeln skall ha något värde, fordras att den bankinrättning som utställt densamma skall vara i stånd att inlösa den med det belopp varpå han lyder. Det är vissheten om att envar som presenterar sedeln för banken genast, om han så vill, kan få guld för densamma, som gör att den i allmänna rörelsen cirkulerar liksom penningar.
I avseende på missuppfattningen av sedlarnas verkliga beskaffenhet må en liten anekdot berättas. För några år sedan uppstod ett visst misstroende mot en svensk bank. En ganska stor mängd personer skyndade sig att genast ta ut sina hos banken insatta penningar, vilka naturligtvis utbetalades i bankens egna sedlar. En kund yttrade glad, sedan han väl hade penningbunten i hand: ”nu skall det allt dröja länge innan jag sätter in mina penningar i någon bankinrättning” och så gick han troligen för att gömma sedlarna i sin chiffonjé.
Denna missuppfattning av sedlarnas betydelse är ganska allmän. Han trodde att sedlarna var penningar. Men om det nu hade gått så illa, att den där banken hade stupat, vad större säkerhet hade han av att ha dess sedlar än att ha penningarna hos banken direkt insatta. Sedlarna är ju inte heller något annat än skuldförbindelser, som banken förbinder sig att vid anfordran betala. Om banken nu inte kan betala sina andra skulder, så kan den inte heller växla in sedlarna, och mannen med sedelbunten i chiffonjén hade nog praktiskt fått lära sig inse att banksedeln inte är penningar, i händelse någon olycka drabbat den ifrågavarande banken. Banksedel är en av en bank utfärdad anvisning på sig själv lydande på en viss rund summa, som banken är skyldig att vid anfordran inlösa.
Att hos oss i Sverige banksedlar går precis lika som penningar, beror på det stora förtroende som våra sedelutgivande penninginstitutioner hos allmänheten åtnjuter. Ingen tvekar här ett ögonblick att ta en sedel på tio kronor istället för ett guldmynt på samma belopp, och man går i detta avseende i Sverige så långt att man av bekvämlighetshänsyn hellre tar sedeln än guldet.
Så är inte överallt förhållandet. Länder finns, varest sedeln endast mottas till lägre belopp än den summa varpå den lyder, så att en sedel på tex. 10 rubel visst inte mottas i likvid såsom 10 rubel i guld. Detta kallas kursskillnad mellan papper och mynt, och densamma är framkallad av misstro till det eller de institut som ska infria sedeln eller ock av en viss osäkerhet i samhällsförhållandena i allmänhet.
