”Naturligtvis!” svarar troligen de flesta, ”den saken behöver inte diskuteras.” – Låt oss göra det ändå. Det är ju möjligt, att frågan ter sig lite olika från olika synpunkter.
Bäst är det, förstås, om en person både har stora inkomster och hushåller väl; dock utan att vara snål eller tillsluta sitt hjärta för medmänniskors nöd. Då skapas en mindre eller större förmögenhet, som på en gång kan betrygga egen och familjens ekonomiska framtid och bli till välsignelse även för andra.
Att god inkomst och god hushållning i förening är önskvärdast, förnekas sålunda visst inte, men vi frågar: vilketdera är bättre: att ha en större inkomst, men hushålla dåligt? Eller en mindre, men hushålla väl?
Går vi till erfarenhet, så får vi det säkraste svaret på vår uppkastade fråga.
Vi hör inte sällan omtalas, huruledes personer, som ärvt större eller mindre rikedomar, på helt kort tid blivit utfattiga, någon gång visserligen genom lättsinnigt ingångna borgensförbindelser, och således genom andras förvållande, men i de flesta fall genom eget slöseri.
Ett exempel bland tusen må hör anföras.
Det fanns på 1860-talet i Uppsala en ung student, som gav mycket stora förhoppningar om sig. Han hade under skoltiden både varit mycket flitig i sina studier och fört en exemplarisk vandel. De två första åren av akademitiden läste han också ganska flitigt och skötte sig i allmänhet väl. Men så fick han ärva 150 000 kr., dels i fast egendom på landet, dels i reda pengar. Han avbröt då obetänksamt nog sina studier och reste till sin egendom för att själv sköta den. Snart nog samlades dit vänner och bekanta. Det blev ett liv i sus och dus; egendomen vansköttes; de kontanta medlen tog slut och några inkomster erhölls inte av det förut mycket välskötta och givande jordbruket; lån började upptas hos procentare, och inom tre år var den unge mannen så utfattig, att en barmhärtig släkting måste köpa överfartsbiljett åt honom till Amerika. – Hade det inte för denne yngling varit mycket bättre, om han aldrig fått ärva någon förmögenhet?
Hur är det med ganska många löntagare av staten? De högre ämbetsmännen har så stora löner, att de mycket väl skulle kunna spara inte så obetydligt. Men gör de det? – I allmänhet inte. Ganska många efterlämnar endast skulder, andra blott ett fint lösörebo och högst få en samlad styver till hjälp åt efterlevande maka och barn, som vant sig att leva med i världen och därigenom fått stora anspråk på komfort och bekvämlighet.
Allra mest visar sig behovet och välsignelsen av en god hushållning bland de mindre bemedlade, och särskilt bland arbetarklassen.
Man vill i våra dagar förfäkta den satsen, att den arbetande klassen varken kan eller ens bör spara. Ett sådant påstående är inte blott osant, utan dessvärre även förledande och därigenom högst skadligt och farligt.
Bland åtskilliga, som vi personligen känt inom arbetarklassen, finns här i Stockholm en, som från intet på blott grovarbete kunnat inbespara närmare tre tusen kronor, ehuru han aldrig levt miserabelt varken i kost eller kläder. Tvärtom har han under en längre följd av år både haft bättre ordnat i sin mathållning och uppträtt i snyggare kläder än de flesta inom arbetarklassen. Nu står samme person i begrepp att köpa ett litet ställe i sin hemort och där slå sig till ro.
När vi ser, hur tjänstefolk av bägge könen depenserar på onödigt dyra och granna kläder, när vi ser, hur de, i synnerhet i de större städerna, offrar sina överskott av lönerna till och med på åkturer och dyra förlustelseställen, så kan vi inte finna underligt, att fattigdom och nöd är något så vanligt.
Om ingen hushållning i det lilla iakttas, så båtar det föga, om årsinkomsten eller dagpenningen är större eller mindre. Det är nog sant, att sjukdom och arbetsbrist för många skapar kortare eller långvarigare nöd, men i allmänhet kan man tryggt påstå, att klokare hushållning eller sparsamhet skulle för de allra flesta förebygga fattigdom.
Det hjälper minsann i vår bristfälliga värld föga med blotta doktriner. Det har alla tidens erfarenhet tillräckligt visat. Nej, livets komplicerade förhållanden kräver personlig omtänksamhet och energi. Det är bättre att hushålla väl än ha stora inkomster.
