Det fanns en tid fast nu försvunnen,
En lumpen tid med vissnad skörd,
Då ingen ära än var vunnen
Förutan rikedom och börd;
Med tiden dock man sent omsider
Den säkra, vissa insikt vann,
Att arbetet dock lycka sprider,
Att mödan adlar bäst sin man.
All sorg försvinner från ens hjärta,
Blott man går fram med kraft och fog,
Vid fliten glömmer man sin smärta:
”Förnöjsamhet är vinning nog”.
Och om man så sitt mål ej hinner,
Så vet man att man bjudit till.
Sitt samvetslugn den säkrast vinner,
Som rätt försöker, ärligt vill.
En arbetsman med spett och spade
Fullbordar städs, vad snillet tänkt;
Man utan honom intet hade
Av allt det guld naturen skänkt;
Han grävde upp det utur jorden,
All världens barn till gagn det kom,
Och därför är hans ära vorden
Långt mer än börd och rikedom.
