Att åka skridsko är svårt att lära sig ifrån en bok och allt vad som billigtvis kan begäras av boken, är att den skall säga hur man bör hålla fötterna och kroppen samt hur man kan undvika de fel som skämmer en annars god skridskoåkare.
Först och främst måste skridskorna vara lika långa som foten. Metallskridskor, som fästs vid foten genom tryckning på en fjäder, är mycket omtyckta. Om ni har en vän som är kunnig i skridskoåkning, så låt honom föra er ut på isen. Sätt båda fötterna tillsammans och låt honom skjuta er framåt, utan att ni försöker röra fötterna. Det bästa är sedan att ni lämnas ensam mitt på isen, att sköta er så gott ni kan, utan någon hjälpande arm.
Luta kroppen något framåt, håll fotlederna stadigt och rör fötterna i jämnlöpande riktning bredvid varandra. Låt ömsevis den högra och den vänstra foten glida långsamt framåt, utan att lyfta dem från isen, och lägg kroppstyngden på den glidande foten. Sedan ni inövat detta, skjuts vänstra foten utan att lyftas från isen omkring en halv aln åt vänster, högra foten, som ni hållit stilla, upplyfts och sätts bredvid den vänstra samt skjuts en halv aln åt höger, den vänstra upplyfts, sätts bredvid den högra och skjuts åt vänster.
När ni vunnit säkerhet med detta, ställer ni fötterna i rät vinkel, vänstra foten lyfts, ges en lätt svängning framåt, varunder kroppens tyngd vilar på denna fot, och högra foten stöds fast på skridskons inre kant. När ni glidit slut med vänstra foten, upplyfts den högra och nedsätts med en lätt svängning och på samma gång överflyttas kroppens tyngd på högra foten. Om ni känner er nära att falla, så försök inte att spjärna emot, utan sjunk sakta ned. Att strida emot är gagnlöst och vida bättre att sjunka ned utan strid, än att i anledning därav falla tungt. Håll det glidande benets knä fullkomligt rakt, ty den bästa skridskoåkning blir ful om knäet förs aldrig så litet krokigt. Lyft aldrig upp, krök eller lägg armarna ej i kors, utan låt dem hänga obesvärat vid sidorna.
Modejournalerna överflödar av mer eller mindre eleganta skridskokostymer för damer, men vi vill här liksom till riddräkt tillråda enkelhet. En kort kjol av något tjockt varmt tyg med en tätt åtsittande paletå eller kort jacka, en låg hatt prydd med slöja samt muff hängande på en cordong kring halsen. Dräkten fullständigas med höga starka skinnkängor.
