August Skarins s.k. tidning håller på att dö, om den inte redan är död. En mer jämmerfull ”anmälan” än den han har nu vid kvartalsskiftet har vi ännu aldrig läst i svenska pressen.
Jo jo, det är inte så lätt att få fram en tidning som inte har annat program än att vara så oförskämd som möjligt och bakom vilken ingen kunskap finns.
Att det lyckats honom dupera ett antal framstående män så länge som skett, har mer än en gång förvånat oss, ty väl är det sant att många kan anse en tidning mot de socialistiska fantasierna och knytnävslärorna både behövlig och förtjänt av understöd, men det – bör dock, och kanske inte minst från den sidan, finnas övertygelse, kunskap och humanitet, annars är det bättre att låta allt gå på sin hals. Att år ut och år in leverera ett antal spalter skummande ilska per vecka men föga eller inget i saklig utredning, det är vida sämre än att tiga och åskåda.
Någon gagnande mission kan ”Den Svenske Arbetaren” inte ha minsta rätt att påstå sig ha fyllt, om och när den kolar av.
