Muraren C. Wenngren från Botkyrka socken i Stockholms län begav sig i april månad iväg från Luleå för att över fjällen uppnå Lofoten i Norge, där han fått löfte om anställning.
Den förste maj kom han fram till Torne träsk. Det var då så starkt töväder att vattnet stod flera tum på isen, varför han nödgades hålla sig på snökanten utefter stranden. På detta sätt gick han den långa och tunga vägen i otaliga krökar fram till träskets övre ände, men då var han så förstörd i ögonen av det skarpa ljuset på snö och is att han inte kunde se det minsta, utan måste ligga stilla vid bergen i flera dagar. Därpå styrde han kurs uppåt fjällen i hopp om att komma över till Norge. Men när han gått ett par mil i fjällen kom han vilse och kunde inte ta sig till rätta. Han kröp då upp på ett högt snöfjäll för att få en överblick över trakten och se om han kände igen något föremål att rätta sig efter, och varseblev då Torne träsk som han nyligen lämnat.
Eftersom Wenngren nu varit utan mat i sju eller åtta dagar vågade han inte stanna kvar uppe bland fjällen längre utan beslöt att vända om. På återvägen tog krafterna alldeles slut och han blev liggande nästan medvetslös vid Torne träsk i flera dagar. Till sist påträffades han av personer från Kurravaara, vilka var ute på fiske på träsket. Dessa tog nu vara på Wenngren och hjälpte honom.
Kurravaara ligger vid nedre änden av det omkring tio mil långa Torne träsk och ovanför detta ställe hade Wenngren inte påträffat någon människoboning. Själv visste han inte hur lång tid som förflutit, sedan han lämnade Kurravaara. Men Kurravaaraborna, som bättre hade reda på tiden, upplyste att han varit borta i 34 dagar Han hade dessvärre inte haft med sig mat för mer än fyra dagar. Dessutom hade han varit tvungen att ligga ute vid stenar och berg i snö och svårt väder.
Sedan Wenngren återhämtat sina krafter något i Kurravaara begav han sig till Vittangi och vände sig till länsmannen där med anhållan om hjälp, varpå länsmannen forslade honom till Luleå på allmän bekostnad.
