Åh, vad det är härligt om sommar’n ändå,
Och härligast här invid stranden
Av Sundet, det friska, det präktiga blå,
Emellan de grönskande landen!
För min del jag frossar utav dess behag,
När bölja vid bölja sig radar
Omkring min lekamen: var endaste dag
Jag badar, jag badar, jag badar!
Ack, det är det bästa, det skönaste av allt
För syndiga människokroppen:
Det svalkar, det stärker, det kryddar med salt
Uppfriskar och ”piggar så opp’en.”
Vad njutning, när väl jag har kastat mig i –
Jag dyker och icke blott vadar –
Som i lemonad, ack så lätt och så fri
Jag badar, jag badar, jag badar!
Jag hoppar på huv’et, jag tumlar omkring,
Jag ligger på ryggen och flyter,
Jag slår kullerbyttor – det gör ingenting.
Ej Ögers små döttrar förtryter –
Jag simmar i sträck och tar duktiga tag
Med armar och ben, som med spadar;
Jag känner, vad vattnet det duger till, jag –
Jag badar, jag badar, jag badar!
Om solen den skiner, om himlen är grå,
Om hett eller kyligt är vädret,
Det gör mig detsamma, jag badar ändå;
Det härdas det verkliga lädret.
Vill du som pånyttfödd dig känna var dag,
Tro aldrig, att vattnet dig skadar,
Ut med dig i sjön, lev en knalle som jag:
Jag badar, jag badar, jag badar!
