Bandhunden ~ 1906

Vad fordras av den? Uppmärksamhet både natt och dag! Vad får den som lön för sin vaksamhet?

I några fall – på större gårdar – en god hundkoja och någorlunda dräglig föda, men dock alltid saknad av den för alla skapade varelser dyrbara friheten.

På många gårdar på landet är bandhundens koja alltför liten, bestående t.ex. av en tunna som inte är tät och inte är tillräckligt stor för hunden, varför den inte är i stånd till att där sträcka ut sig, som hundar är i behov av att få göra, i synnerhet mycket varma dagar.

Ofta är hundkojan anbragt på den för vinden utsatta sidan av gården, sålunda att inte endast blåsten utan också regn och snö får intränga till det olyckliga djuret, som inte är i stånd till att söka någon annan plats.

Får hunden ren halm att ligga på, dras det sällan försorg om hundkojans rengöring och bortskaffande av resterna av den gamla halmen, där under den årstiden en otalig mängd snyltgäster frodas, vilka är hunden till stor plåga. Den hund som går fri omkring kan själv hjälpa till att befria sig från denna plåga genom att gå ut i vatten och därefter gnida sig ren i gräs och sand; bandhunden har däremot inte ens denna möjlighet att kunna befria sig ifrån sina plågoandar. Och hur få är inte de som tänker på att skaffa djuret lindring genom att kamma det en gång i veckan.

Hundkojan bör vara rymlig och tät; den bör ett par gånger om året avtvättas och därefter kalkas invändigt; kalkningen bidrar i hög grad till att hålla djuret fritt från ohyra. Hundkojan bör dessutom ofta förses med ny halm, och om vintern bör en säck eller en bit av en gammal matta fästas vid övre kanten, så att den hänger nedåt och betäcker ingångsöppningen. Om sommaren bör man skona djuret från solens brännande strålar.

Kan hundkojan anbringas i en av uthusbyggnaderna, där ett hål kan göras i muren, är det naturligtvis bäst.

Minst en gång i dygnet bör bandhunden släppas lös, så att den kan få nödig motion: bäst är att låta den gå lös om natten om de lokala förhållandena tillåter det.

Matkoppen består oftast av en träskål som aldrig tvättas; det slem som uppstår på sidorna lämnar man åt regnet att skölja bort. Maten – framför allt mjölken – fördärvas mycket snart i ett mindre väl renhållet kärl! Hunden behöver liksom varje djur en ren boning och ren mat för att kunna befinna sig väl.

Utom matkärlet bör hunden ha en ren vattkopp, vilken i synner under varma dagar ofta bör förses med rent vatten. Om vintern måste det noga tillses att mat- och drickskärlens innehåll inte fryser till is. Husets väktare bör dock kunna få stilla sin hunger och sin törst.

Orsaken till att man så ofta ser blinda bandhundar är den att de är så utsatta för blåsten. Denna förorsakar också att dessa djur lider av långvarig luftrörskatarr, vilket man kan höra av deras hesa skall. Dessa lidanden kan bandhunden plågas av under flera år utan att dess ägare ger akt därpå: här är inte frågan om djurplågeri vid djurets arbete, det är helt enkelt tanklöshet. När en god husmoder görs uppmärksam på de synder som begås i hennes hem mot ett djur, som inte kan ge sina lidanden tillkänna, skall hon säkert med ett vänligt sinne lyssna till den uppmaning jag i rättvisans och barmhärtighetens namn ställer till henne, och söka att efterkomma den.

Lämna ett svar

error: Content is protected !!