På denna fråga torde i allmänhet svaras med det gamla ordspråket om ”barnamagen och stövelkragen”, men det är långt ifrån likgiltigt vad barnen förtär, och detsamma kan sägas rörande tiden när barnet äter. Många är de som i bästa välmening häruti misstar sig, och det torde därför inte vara ovälkommet att några få och enkla regler i detta ämne meddelas, helst vid den tid på året då både äldre och yngre gärna utsätts för dietbrott.
Första regeln för barnets hälsa är att dess måltider är regelbundna och intas med tillräckligt långa mellanrum. Vanan härvid är för hela livet ytterst viktig. Små barn behöver oftare mat, men ingenting hindrar att de får den på bestämda tider och får den ordentligt på dessa. Då barnen blir större händer det stundom att de, mellan de bestämda måltiderna, klagar över hunger. Man bör då inte förmena dem ett stycke bröd, ty det kan hända att de verkligen är hungriga och inte kinkiga; men under ingen förevändning bör de till brödet få smör eller ost eller dylikt. Är de verkligen hungriga, går det torra brödet nog ned; smakar brödet dem inte, så är det minsann inte heller så farligt med hungern. Naturligtvis måste härvid undantag göras för sjukliga eller klena barn, men även dessa finner sig bäst vid att spisa på regelbunden tid. Friska eller sjuka, bör de aldrig få den avskyvärda vanan att hela dagen ”mugga” på smörgåsar och dylikt, och alla slags ”mellanmål” bör helst undvikas.
De enklaste rätter är för barnen hälsosammast. Mjölk av god beskaffenhet och helst kokad är för små barn hälsosammast. Därnäst kommer mjölrätter och bröd. Gott, färskt smör, sparsamt använt, är inte heller ohälsosamt. Buljong och ägg, där man så hava kan, är god och hälsosam föda. Choklad, kokad med mjölk, är en god morgondryck. Kaffe bör barn och ungdom helst aldrig smaka. Kött är inte så nödvändigt för helt små barn, och även sedan de blir äldre bör de helst förtära köttet så enkelt som möjligt tillagat. Starkt kryddade och stimulerande rätter och drycker och i allmänhet mycket sammansatta rätter bör undvikas för barnen. Vin och öl är inte heller nyttigt; det stimulerar mera än stärker. Feta saker är inte rätt nyttiga, och feta såser bör barnen inte få smaka.
Socker, måttligt njutet, blandat i vissa maträtter, är inte skadligt för barnen, men från sötsaker bör de så länge som möjligt avhållas. Sådana skadar tänderna, förskämmer smaken och retar njutningsbegäret, varjämte de förtar matlusten. Frukt är däremot i allmänhet hälsosam, men torr frukt bör helst kokas, eljest är den hårdsmält, och naturligtvis går det inte heller an att överlasta magen varken med frukt eller bär eller med något annat.
Det händer eljest rätt ofta att barnen får äta sig övermätta av saker som de tycker om, men därav far matsmältningen alltid illa. Härvid får man dock ta i betraktande att somliga barn växer hastigare, vistas mera ute i fria luften, kanske arbetar mer än andra och därför också behöver mer föda. Varje moder skall säkert märka att barnen under den tid de går i skolan kräver mer mat än under ferierna – detta dock väl till märkandes, om barnen är friska och får sina ordentliga måltider under skoltiden, inte svältfålar på inackordering.
Om ett barn inte har god matlust, aldrig är hungrigt och måste så att säga lockas till att äta, kan man vara viss på att något är som det inte bör vara, och omtänksamma föräldrar måste då genast söka utfinna vari felet ligger, undersöka barnets hälsa och vanor och inte vila, förrän de upptäckt varav den bristande matlusten härleder sig. Matlusten är nämligen ett slags barometer på barnets normala tillstånd.
Till slut blott ett par ord om brödet. Många föräldrar föreställer sig att det fina, siktade mjölet och bröd bakat därav är hälsosammast för barnen, och detta kan äga sin giltighet, så länge barnen är helt små och först begynner förtära fasta födoämnen, emedan detta bröd är mera lättsmält. Men däremot är det inte så närande och stärkande. Spannmålen, sädeskornet, innehåller visserligen både växtlim, kol och järn, men detta mest och egentligast i det yttre skalet som, då mjölet siktas, samlas i kliet och aldrig kommer i brödet. I många trakter av vårt land, kanske i de flesta, bakar även den fattigaste helst sitt bröd av siktat mjöl, varigenom det blir, som det heter, ”soveldrygt”, men det bästa, det nyttigaste och mest närande av spannmålen går på sådant sätt alldeles förlorat.
Potatis, som alla barn tycker mycket om, bör de dock inte i för stor mängd förtära. De bör vänjas att äta bröd till potatisen eller istället för potatisen, som egentligen blott är fettbildande och mycket litet närande.
Invändas kan med fog, att fattigt folks barn inte får välja sin mat, utan vara glada om de blott får äta sig mätta, utan avseende på vad de äter. Det är inte heller alltid dessa barn är friska, och när de är det, beror detta ofta nog på andra omständigheter, frisk luft och rörelse eller andra levnadsvanor, som motverkar dietens inflytande. Detta bör dock inte förhindra den, som så hava kan, att för sina barn uppställa en såvitt möjlig sund och förnuftig matordning.
