Kära kusin!
Jag får nu infria mitt löfte att sända dig några rader och berätta dig, att jag är lyckligt framkommen till Stockholm. Det var tråkigt att jag ej fick stanna i Alfvesta, som låg där vid Salens strand så vackert och inbjudande, och människorna var där så artiga och vänliga precis som i Stockholm.
Jag tror, att jag kommer trivas här. Det är så förtjusande vackert och trevligt här. Igår var jag tillsammans med Oskar och Carl i Berns salong. Vilken musik du! Det var annat än där hemma; Pelle Knalles fiol, du minns.
Så får jag berätta dig att jag varit på Skansen. Det var 25-årsjubileum – du kan tro att det var mycket att se, alla sorters levande djur, vilka jag inte kan uppräkna här, men särskilt får jag nämna aporna och papegojorna, vilka är mycket trevliga djur. Papegojan utropade dessa ord: ”God dag, kakedoran är vacker, det kan du väl se!” Så var det en fru som bjöd aporna äpplen. En apa tog emot äpplet, men stal på samma gång fruns näsduk. Du kan tro att det såg lustigt ut.
Jag kan hälsa från Ingeborg. Hon skrev att Gustaf är sjuk och att han är så mager, att hon tror, han aldrig kommer sig.
Något fotografi har jag ej nu, men framdeles ska du få ett kort och kanske en vy av Stockholm.
Din tillgivna Ida
