För några dagar sedan mötte en ensam körande strax nedom Alby en ensam luffare. Denne fattade – berättar Sundsv. P:n – fast tag i hästens betsel och ville inte med goda ord släppa sitt tag.
Körsvennen, som nyss köpt sig en karbin, vilken han förde i släden, ryckte beslutsamt upp hanen och riktade vapnet mot luffaren med tillsägelse att släppa hästen, i annat fall vore han död på fläcken. Luffaren, som troligen inte väntat ett sådant motstånd, blev så rädd att han bad om livet och gick med uppsträckta armar ett långt stycke baklänges, gjorde så en hastig vändning och sprang allt vad benen förmådde.
Det hör till historien att karbinen var oladdad!
