I Apache County, Arizona, i Förenta Staterna, finns under ett sandstenslager ett ofantligt stort fält av förstenade trädstammar från en urskog.
Enligt vetenskapliga undersökningar härrörde de från en skog, som i en förhistorisk tid under någon jordbävning mejats omkull samt blivit betäckt med lava och aska och sålunda efter hand begravts under den nämnda sandstenen. Detta på sina ställen 7 à 10 meter tjocka lager av lava, aska och sandsten måste först genombrytas, innan man hinner till de förstenade träden, och under skyddet och trycket därav har försteningen så småningom försiggått.
Geologerna och naturforskarna är ännu ej ense om de närmare detaljerna i denna naturrevolution, men i allmänhet antas det, att efter trädens fall ett hett, mineralhaltigt vatten pressats genom lavalagret, trängt in i trädstammarnas cellväv och genom avsättning av sina mineralier verkat denna långsamma förstening. Detta har föranlett träets förvandling till dess nuvarande järnhårda tillstånd samt konserverat trädstammarnas ursprungliga form. Man finner bland dessa många exemplar, på vilka tydligt kan urskiljas bark, årsringar, ådrornas struktur o.s.v. Dessa sistnämnda stä-stycken är det särskilt också som ger materialet dess beundransvärda teckning och vilka med sina mångfaldiga glänsande växlingar erinrar om den prakt som om vintern syns på en isblomprydd fönsterruta.
Angående de träslag, som växte i denna urskog, vilken mitt under sin blomstring drabbades av Pompejis och Herculanums öde, är de lärde ännu mycket oense, och satte man lit till alla i detta avseende uppställda hypoteser, skulle man komma till den åsikt, att samtliga Amerikas trädarter före syndafloden här stämt möte för att liksom på en Noahs ark bli överlämnade åt eftervärlden.
Några av träden är kolossalt stora och många av dessa agatjättar erinrar genom sina väldiga former om en antediluviansk forntids mammutkolosser. Det finns stammar som är ända till 150 fot långa och 10 fot i diameter, och man har för kort tid sedan funnit ett brottstycke med en tjocklek av 8 fot och en längd av 10 fot och vilket synes utgöra en del av en stam, som bör ha varit över 200 fot lång.
På grund av den ofantliga mängden förstenade träd skulle detta nya ämne bli ett hittills okänt skönt byggnadsmateriel för praktbyggnader och palats, ifall inte dess utomordentliga hårdhet la hinder i vägen. Denna hårdhet kan anslås till omkring 30 procent mindre än diamantens och till minst 3 gånger granitens. Desto större användning bör ämnet däremot kunna finna till lyxartiklar; och i salonger, där man erfarit hur sköra malakitplattor och nipper av onyx och agat är, har man i denna förstenade trä-art funnit en välkommen ersättning för dessa dyra material, då den varken genom fall, stötar eller slag eller genom påverkan av syre eller väderlek kan skadas.
I den amerikanska avdelningen vid Parisutställningen 1889 exponerades en hel hop föremål och varor, förfärdigade av denna trä-sort, företrädesvis polerade bordskivor, urfodral, praktfulla kaminplattor, mosaikarbeten, smakfulla toalettartiklar, skrivdon, brevpressar, handtag till käppar och paraplyer samt en samling bijouterivaror och smycken, vilka alla hittills har framställts endast av sådana material, som detta nya råämne är bestämt att ersätta och som det överträffar genom sin hårdhet och lämplighet att låta sig poleras. De exponerade arbetena av detta slag ådrog sig stor uppmärksamhet och vann snabb avsättning.
