När mamma dottern nyss
En skur av bannor gav,
För det hon gav en kyss,
Åt den hon hållit av
Så många år i smyg.
Då svarar hon helt blyg:
”Vad man av kärlek gör,
Det rår man inte för.”
När Lundström kommer hem
Så sent en jubelkväll,
Rådbråkad i var lem,
Med märken efter smäll,
Och gumman knarrig är,
Han säger si så här:
”Vad man i dimman gör,
Det rår man inte för.”
När Pettersson gått ut
Så nykter som en spik,
Men bäres hem till slut
Liksom ett annat lik,
Då lullar han så säll
Till svar på gummans gnäll:
”Vad man i glädjen gör,
Det rår man inte för.”
Och när en fager mö
Uti sin ungdoms vår
Med ålderdomens snö
I brudestolen går,
Hon suckar väl håhå,
Men tänker dock som så:
”Vad man för pengar gör,
Det rår man inte för.”
När du, o ungersven,
Drar ut på giljarfärd!
Du känner föga än
Den lott dig är beskärd.
Och när du fängslad är,
Du sucka skall såhär:
”Vad man av dårskap gör,
Det rår man inte för.”
