Det är bekant, att man i Siam driver, en viss kult med vita elefanter.
Om anledningen härtill har en europeiskt bildad siames gett en korrespondent till ”Times” följande upplysningar:
”När vi mottar de vita elefanterna med så stor glädje”, sa han, ”är det inte därför att vi anser dem för heliga eller betraktar dem som våra gudar, utan därför att de är så utomordentligt sällsynta. I inget annat land än bortre Indien påträffar man vita elefanter, och det är en gammal tradition i vårt land, att det betyder lycka och ära för folket och konungen, när man lyckas finna ett sådant djur.
Det bästa beviset på, att vi inte anser vita elefanter för heliga, är först och främst, att den vita elefanten, innan den kommer till Bangkok, först måste stanna tre eller fyra månader i Ajuthia för att där rengöras från smuts och smittosamma sjukdomar, som den kan ha medfört från skogarna, vidare, att elefanten inte förs till ett tempel, utan till den byggnad, där konungens ridelefanter finns. Här blir det sällsynta djuret fastbundet med bägge frambenen vid en pelare, och därefter kommer folket för att ta det rara fyndet i skärskådande. Denna byggnad kallas ’elefantstallet’, men inte ’gudstallet’.
Det gläder mig emellertid, att vi är så rika, att vi kunnat bygga ett stall så, att en europé har kunnat tro, att en så vacker byggnad endast kunde vara ett tempel. Den, som inbillar sig detta, har aldrig sett ett verkligt siamesiskt, förgyllt tempel.
Den vita elefanten är vårt folks urgamla vapensköld, liksom t.ex. örnen är tyskarnas vapenmärke. Huruvida den gamla sagan om den lycka, som den vita elefanten medför, har utvecklat sig ur vår vapensköld, under vilken vi har fört många segerrika krig, eller om vi har fått vårt vapenmärke från den gamla Brahmaläran, ur vilken Buddha hämtade vår religion, kan inte numera bestämt avgöras.
Säkert är, att den vita elefanten redan i brahmanernas gamla sagor spelar en stor roll och detta är även förklarligt, enär den är det nyttigaste djuret för Indien. Indra själv rider enligt sagan på en elefant med tre huvuden. De vita elefanterna är enligt en annan sägen djurens konungar.”
