En märkvärdig scen föreföll häromdagen i panoptikum i Berlin, där för närvarande en trupp zuluer uppträder.
Zuluerna satt på scenen, där de förevisas, i glatt och livligt samtal, då deras impressario, hr Behrens, kom med ett fiskhuvud i ett stycke papper och visade dem det. Behrens hade nog hört, att zuluerna inte kunde tåla fisk, men han hade knappt väntat, att hans fiskhuvud skulle framkalla en sådan uppståndelse, som fallet blev.
I samma ögonblick zuluerna såg fiskhuvudet, sprang de darrande upp, störtade ned bland åskådarna och rusade i vild fart, kullslående åtskilliga personer, genom panoptikums salar, med alla tecken till den djupaste förskräckelse.
Omsider lyckades man lugna dem något, varpå deras ”medicinman” uppstämde en besvärjelsesång för att avlägsna de förfärliga följder, som beröring med en fisk synbarligen måste ha efter zuluernas begrepp.
Vad anledningen är till denna vidskepelse hos zuluerna, vet man inte.
