Fru Vigée Lebnen berättar följande episod ur finansiären Beaujons liv. En främling sökte upp honom i hans villa. Under det han gick genom parken blev han förtjust i dess skönhet.
“Här har er herre en härlig promenad”, sade han till tjänaren som följde honom.
“Herrn går aldrig ut och promenerar”, svarade betjänten.
De kom nu in i huset och främlingen beundrade tavlorna, frågande på samma gång om inte husets herre var bra stolt och lycklig över dem.
“Herrn är blind.”
“Nå, så kan han väl åtminstone njuta av den härliga musik jag hör från rummet där inne?”
“Herrn är döv.”
En stund därefter satt främlingen vid ett praktfullt frukostbord som blivit uppdukat åt honom. Han prisade de läckra rätterna och de utsökta vinerna och gjorde den anmärkningen att det ändå alltid kan utgöra en tröst för många sorger.
“Herrn lever bara av mjölk och bröd”, var betjäntens dystra svar.
