En stackars butiksfröken som tröttnat på att stå bakom disken och prova kappor för gamla nuckfruar frågar om det händelsevis skulle finnas en tillräckligt snäll gammal ungkarl eller änkeman (helst det senare) som vill förena sig med henne för resten av livet.
Hon har inget att medföra i boet förutom sin vackra figur. Utan denna skulle hon aldrig fått anställning i Västerlånggatsbutiken, där hon nu stått i fem år och provat och provat och vänt sig hundratals gånger framför spegeln för varje dag.
Så hon kan själv försäkra och bedyra att det hon har, det är en vacker figur, på vilken det provats minst 20.000 kappor som sålts åt dem som inte haft någon figur alls.
