Följande älskliga historia gör sin rund genom den tyska pressen.
I Schlesien gick för några dagar sedan den femtonåriga Ellie Zentzyki ute och promenerade på en äng, då hon plötsligt hörde i gräset bredvid sig ett svagt, kvidande läte. Då hon såg efter varifrån ljudet kom fann hon en svala ligga i gräset med ena vingen skadad så att blod flöt ur såret. Ellie tog varsamt upp fågeln och förde den med sig hem, baddade såret först med vatten och lade sedan på ett omslag av zinksalva, som ombyttes tre gånger om dagen. Under de dagar svalan låg sjuk matade Ellie henne med flugor.
När så flickan en dag kom för att se om sin lilla patient, hade denna lämnat sin bädd och flög omkring i rummet samt återfick nu friheten. När Ellie dagen därpå satt i trädgården sysslande med sitt handarbete, hörde hon plötsligt ett glatt kvitter i sin närhet, och omedelbart därpå slog den tacksamma svalan ned på hennes axel, glatt sjungande sin vackra visa för sin räddarinna. Och så fortgick det sedan flera dagar. Varhelst Ellie gick ute i det fria omkretsades hon av svalan, som utan den ringaste skygghet satte sig än på flickans hatt, än på hennes hand eller skuldra.
Våra unga läsare kan härav finna vilken glädje man kan bereda sig genom ömhet mot djuren.
