Detta ordspråk, som antagligen härrör från hedenhös, lever än med oförminskad sanning. Det spökar än här, än där i bygderna och torde så göra till Ragnarök. Att ordspråket fortfarande gör sig förtjänt att leva, kanske följande exempel ur hopen visar.
En piga tjänade hos en gammal hedersman i sex år med årlig lön på 150 kronor. Under tjänstetiden skänkte den gamle mannen henne med varm hand 500 kronor tillsammans med värdeföremål för 165 kronor för att visa sin tacksamhet mot flickan för hennes möda. Pigan hade emellertid en god vän som ansåg att ännu mer vore att vinna för flickan. Ett testamente skrevs och vid ett tillfälle då den gamle mannens anhöriga var borta från hemmet infann sig pigans vän tillsammans med en annan person hos den sängliggande gamle mannen på gravens rand för att erhålla hans underskrift på testamentet, som lydde på 1.500 kronor, vilka “för trogen tjänst” skulle tillfalla henne vid den gamles död. Detta lyckades.
Sedan testamentsgivaren avlidit och klagotiden var slut överlämnades 1.000 kronor till den värda pigan, med erbjudan att få hämta återstoden i den avlidnes forna hem då hon behagade och vid tjänligt tillfälle. Denna erbjudan gjordes för att den avlidnes anhöriga skulle få höra ett uttryck av tacksamhet från pigans sida. Men – hast du mir gesehen – istället överlämnades fordran till inkassering med yrkande av 6 procents ränta från testamentsgivarens död. Detta var tacken.
Gott folk! Gör man ett testamente då önskar testamentstagaren i många fall livet ur testamentsgivaren och kommer sedan pockande och säger: “Tag hit mitt!” Hellre må man då under sin livstid med varm hand överlämna en gåva, för då tvingas mottagaren säga tack, om inte för annat än för skammens skull. Inget ont i att man tilldelar en förtjänt och behövande en gåva, om mottagaren med verklig tacksamhet tar emot den, men man bör alltid först med klart och sunt förstånd noga överväga huruvida mottagaren är värdig den gåva som man har för avsikt att överlämna.
