Två industririddare sammanträffade vid hamnen, där en skuta låg förtöjd på vilken åtskilliga lantmannaprodukter försåldes. Bland annat hängde på en stång under det improviserade suntältet några skinkor, vilka i synnerhet tycktes mycket reta en av de två skälmarnas aptit. Sedan han en stund med lystna blickar betraktat bytet, slog han vad med kamraten att han med skepparens tillåtelse skulle få lägga sig till med en av skinkorna.
Sedan vadet ingåtts passade skälmen på då skepparen för ett ögonblick gick ner i lastrummet, sprang ombord, ryckte till sig en skinka och ropade:
– Hör hit, skeppare!
Vid anropet stack skepparen upp huvudet ovan däck och frågade:
– Hur är det fatt!
– Jo, frun som häromdan köpte den här skinkan, vill inte ha den! Det är trikiner i den, påstår hon. Därför har hon skickat mig hit för att få sina pengar tillbaka.
Skepparen protesterade häftigt. Då vagabonden till sist blev alltmer oförskämd och lade skinkan ifrån sig, blev han körd iland av skepparen, som kastade skinkan efter honom upp på kajen under det han skrek:
– Ta han skinkan och gå, annars skickar jag efter polisen!
Tjuven tog skinkan och gick, med hotelse att aldrig komma igen mera.
