Blommorna på marken, som glänste och log.
De dog, ja, de dog.
Men över döda blommor går flickorna till dans.
De frukta icke döden, de har kinder som glöda
så vackert törnrosröda.
De har i sina blickar allt vårlivets glans.
Jag säger åt den fagraste bland vårfagra tärnor
Se himmelens stjärnor.
De hänga liksom frukter i skogens nakna björk.
Gå med mig och följ mig, du lilla vackra docka,
Världar vill jag plocka,
Ljusa, ljusa världar i en värld som är mörk.
Och alla dessa världar, som gnistra, är mina,
Men de ska vara dina,
De ska vara dina, om blott du blir min,
Ty äger jag och världar, som glänser morgonklara,
Och ej min du ville vara,
Är jag lika, lika fattig och mörk i mitt sinn.
