Man hade enats om i byn
Att ställa till ett gille.
Och rätt att ta del däri,
Det hade vem som ville.
Och männen skramlade ihop
Till flytande traktaten
Och kvinnorna sig tog an
Att dra försorg om maten.
För ändamålet fick man fritt
Lokal som heter duga:
Tre rum med kök och förstukvist
I Håkan Bengtssons stuga.
Så skulle man för kvällen ha
Musik, som kunde spela –
Och Nils i Åsen lovade
att gnida på sin ”fela”.
Och borden lastades med mat,
Så ej det skulle tryta –
Och väldigt bål man redde till
I madame Bengtssons gryta.
Man både åt och drack i kapp
Och ingen svika ville,
Ty den som kan förtära mat,
Är kustos i ett gille.
Käckt höll man ut, ty ingen just
Den sämste ville vara;
Att ingen satte i livet till,
Det är det underbara.
Man tyckte rakt, att varje steg
Medföra skulle våda,
Men upp från bordet bums det bar
Åstad att dansen tråda.
Och polskan nu för hi och hej
Både ung och gammal trådde;
Och Nils i Åsen gned sin sträng.
Så mycket han förmådde.
Och man kan säga, att det var
En dans som hette duga:
Det knakade i varje knut
I Håkan Bengtsson stuga.
Och bålen dracks och dansen gick
Och nattens timmar flydde,
Man drack och dansade och drack
Till dess att dagen grydde.
Nu bröt man upp. Sin arbetsdag
Man ej försumma ville. –
Så ungefär plär det gå till
Uppå ett byagille.
