I början av januari anlände från Kopptjärnliden i Malå till Sjudnjisåive i Arjeplog bröderna Johan och Helmer Lundstedt för timmerdrivning. Som nämnda berg ligger ett gott stycke från människoboningar, byggde de åt sig en koja i skogen.
Den 16 februari insjuknade den ena av bröderna och måste för några dagar inta sängen. Den yngre brodern, Helmer, 21 år gammal och ovanligt kraftig, fortsatte då ensam arbetet. En dag begav han sig utför berget med ett stort timmerlass på släp. Under färden lossnade emellertid skakelträdet, då lasset rullade i väg utför den branta sluttningen, skjutande häst och karl före sig. När lasset omsider stannade, låg både häst och karl fastklämda.
Omsider lossnade snön en smula under Lundstedt, så att han kunde krypa fram. Han kände härvid en häftig smärta i sitt ena ben och märkte nu även att detta blivit illa krossat. Lundstedt hade ändå krafter och kallblodighet att släpa sig fram till hästen, som till all lycka befanns oskadd, samt att lösgöra denna och därpå efter förfärliga ansträngningar praktisera sig upp på hästens rygg. Härpå red den skadade till närmaste by, Kottjock, där han blev omhändertagen och bragd under läkarbehandling.
Under sin färd på hästryggen hade Lundstedt nästan förfrusit och upphettad som han varit av föregående arbete, angreps han av en häftig lunginflammation.
Följande dag dog Lundstedt också i nämnda sjukdom.
