Under denna rubrik skrives till Helsingen:
Stångjärnssmeden Johan Hammarlinds änka Anna Stina Hammarlind, som bott och varit skriven i närmare 40 år vid Dalfors i Ore socken, blev, när hon gått in på sitt åttionde år, sängliggande sjuk och krävde mera tillsyn än förut.
Istället för att föranstalta om den vård hon nu behövde befallde en inspektor Wilh. Asplund vid Dalfors att hon, bräcklig och lidande, skulle mitt i vintern transporteras till Edsbyn Ovanåker, där två av hennes döttrar är bosatta. En tredje av dem bor längre ned i församlingen.
Hennes barn har i mån av förmåga hemsänt bidrag till hennes understöd och blev därför inte litet överraskade när deras åldriga moder en vacker dag, lidande och genomfrusen, avlämnades i förstugan till den enas bostad och en påse mjöl och en kappe salt inkastades i rummet jämte ovan nämnde Asplunds förständigande för förmannen att forsla den sjuka till hennes döttrar.
Dessa, som uppnått en ålder av 45-55 år och är hänvisade till ensamma kvinnors små inkomster för att vinna sitt livsuppehälle, blev inte litet upprörda över sin moders beklagansvärda belägenhet och ägnade henne all möjlig omsorg; men det dröjde dock några dagar innan hon återvann full sinnesreda efter den mödosamma färden.
En av döttrarna är en utfattig änka, de två andra är före detta pigor som genom yttersta sparsamhet förvärvat någon liten behållning.
Den gamla löper således ingen fara att svälta ihjäl eller vanvårdas, när hon nu kommit till de sina; men beteendet hos de styrande i Ore blir dock inte urskuldat därigenom.
