På en bruksegendom i Västmanland inträffade för några dagar sedan att en ung rapphönshund bortsprungit.
På aftonen erhöll ägaren underrättelse genom telefon, att hunden alltsedan morgonen vistats på en angränsande egendom, varjämte hemställdes om inte ägaren skulle vilja hämta hunden.
Då ägaren tyckte det vara väl lång väg för att så sent på aftonen sända bud att avhämta hunden bad han att hunden måtte föras till telefonen, talade därefter till hunden och tillsade honom att han genast skulle gå hem till husbonden.
Inom en halvtimma var hunden åter i hemmet, synbarligen högst besvärad att ha blivit ertappad.
Sålunda har telefonen visat sig vara av ännu större värde genom dess användbarhet jämväl vid samtal med hundarna.
