Skrattet är, som man vet, hälsosamt, och redan Hippokrates, medicinens fader, prisade det välgörande i att vara glad under måltiden.
Ingen är för övrigt okunnig om huruvida mjälten är ett organ som behöver muntras upp – allt enligt en gammal tradition – för att den inte ska utsöndra hälsofientliga vätskor. Man känner till många sjukdomar, på vilka skrattet utövar ett gynnsamt inflytande. Ett måttligt skratt är en lämplig gymnastik för en stor del av organismen.
Icke desto mindre vet man många fall då personer skrattat sig till döds. Crassus dog av skratt då han såg en åsna äta tistel. En fransk jätte vid namn Marguette gav upp andan under betraktandet av en apa som försökte sätta på sig stövlar. Philemon dog i ett anfall av munterhet eftersom en åsna hade ätit upp de fikon som var avsedda för Philemon själv. Zeuxis avled när han skrattade åt en karikatyr som han själv tecknat.
Skrattet förorsakar ett ökat tryck i blodkärlen och våra pulsådror är inte alltid så starka. Om en sjuklighet finns i dem behövs det inte mycket för att döden ska förorsakas genom bristning i ett blodkärl. Skrattet rubbar för övrigt andhämtningen och kan i likhet med krampaktig hosta alstra ett slags kvävning.
En läkare, doktor Feischenfeld, har iakttagit ett fall då en trettonårig flicka, efter ett omåttligt skratt som räckte en timme, angreps av en hjärtsjukdom.
Ett svar
I beskrivningen av biverkningar av en viss antibiotika C..står det: ”Kan leda till självmordsförsök eller självmord. Om detta inträffar sluta ta C och kontakta genast läkare.”
Jag har sökt på nätet och funnit en som inte hann kontakta läkare; hon hade redan skrattat ihäjl sig.