I ett hus vid Döbelnsgatan har sedan flera år två gamla fröknar haft en gemensam lägenhet, och de har räknats som husets bästa hyresgäster.
Men så fick de för ett par år sedan lust att äga en katt som kunde förljuva deras ensamhet. En den raraste lille kissemisse skaffades och omhuldades på bästa sätt.
Men så fick omsider värden veta att fröknarna hade en ”inneboende”, katten. Och allt inneboende var strängeligen förbjudet.
Han gav dock med sig i så måtto att hyresgästerna fick behålla katten om de behöll den hos sig. Kissemisse fick aldrig synas på gården – då skulle det bli flyttning. För att ytterligare ge eftertryck åt denna hotelse ville värden inte längre ge kontrakt utan de gamla mamsellerna fick betala hyran i förskott per månad.
Man kan tänka sig hur de två hyresgästerna vakade över skatten, katten.
Men en dag kom han ändå ut på gården, o, ve och fasa! En katt på gården, trots allt förbud. Värden uppsade ögonblickligen fröknarna till flyttning inom åtta dagar.
