En Paris-tidning berättar: I ett av de finaste husen vid Champs-Elysées hade Lèontine, köksan, och kusken Thomas länge haft ett gott öga till varandra.
Så ofta det var möjligt för honom att göra det, besökte Thomas kapplöpningarna. Ibland brukade han då komma hem tämligen sent och hade det ej varit för köksans skull, hade han ofta fått gå hungrig till sängs. Vid dessa tillfällen gav han alltid Léontine ett femfrancsmynt och stundom mera.
En afton i höstas inträdde ”herr kusken” mycket sent i köket och fullkomligt länsad. Han åt den supé som Léontine sorgfälligt satt undan för hans räkning, därpå tog han fram sin plånbok och gav henne tre lottsedlar med anmärkningen:
– I dag har jag endast de här papperslapparna att betala er med.
Tiden gick och Thomas uppvaktade ej längre köksan, emedan någon annan skönhet utträngt henne.
Då Lèontine häromdagen var ute för att göra uppköp för hushållet köpte hon en officiell dragningslista och upptäckte vid hemkomsten till sin stora glädje att hon var ägarinna till en lott på vilken 100 000 francs utfallit.
Den stackars Thomas känslor då han hörde denna nyhet, kan man lätt tänka sig, men han förlorade ingen tid med att sörja över sin otur. Han köpte i en elegant blomsterbutik i Faubourg Saint-Honoré en vacker bukett för 7 francs, skrev därpå en glödande ”billet-douz”, gömde den bland blommorna och la buketten på ett ställe, där han hoppades Léontine skulle finna honom.
Kammarjungfrun var den första som kom in, och som hon trodde buketten var avsedd för husets härskarinna. Den ädla damen lämnade kärleksbrevet till sin man och kastade buketten i huvudet på den stackars flickan. Markisen igenkände handstilen och sände bud på kusken som bekände allt.
Under tiden hade köksan gjort sin finaste toalett och var nu, åtföljd av en elegant bokhållare från kryddboden i hörnet av gatan Lincoln, på väg efter sin förmögenhet. Då hon fått pengarna återvände hon till sitt herrskaps hem vid Champs-Elysées, sa upp sig till 8 dagar efteråt och begav sig till köket dit hon följdes av kusken.
– Fröken, så hör mig då! sa denna bedjande. Gör även mig till ägare av en stor vinst genom att ge mig er hand och ert hjärta.
– Kommer aldrig på fråga, blev den sköna Léontines svar, så tokig är jag inte! Jag har mina egna idéer, jag.
Med dessa ord stötte hon ut Thomas ur köket. Hennes vänner säger att hon inte gifter sig med någon som inte är dekorerad.
