Det var en gång en konung som blev mycket sjuk.
”Jag vill ge hälften av mitt konungarike till den som gör mig frisk”, sade han.
Då samlades alla vise män i landet och rådslog om hur de skulle få konungen frisk, men de visste inget botemedel.
En av dem gav dock till sist den upplysningen att det var möjligt att bota kungen.
”Om vi kan finna en lycklig människa”, sade han, ”så tar vi hans skjorta och sätter den på konungen, så blir han frisk.”
Kungen sände ut spanare för att finna en lycklig människa. De drog genom hela landet men kunde inte finna den de sökte. Det fanns inte en enda människa som var förnöjd och lycklig.
En var rik men sjuklig, en annan frisk men fattig, en tredje var både rik och frisk, men beklagade sig över sin hustru, andra över sina barn. Alla hade ouppfyllda önskningar.
En afton gick konungens son förbi en ringa hydda och hörde någon därinne som sade:
”Gud ske lov, nu har jag arbetat mig trött, ätit mig mätt och kan gå och lägga mig! Vad kan jag mera begära?”
Konungens son blev mycket glad. Han befallde att man strax skulle dra skjortan av mannen, ge honom så mycket penningar han önskade i utbyte, och bära skjortan till konungen.
Sändebuden ilade med största skyndsamhet in till den lycklige mannen och ville dra skjortan av honom. Men han var så fattig att han inte en gång ägde någon skjorta.
