Tidningen Nya Pressen berättar: Oaktat guvernören i S:t Michaels län förbjudit fattighjons utbjudande på auktion ”åt den minstfordrande”, ägde likväl den 30 december en dylik auktion rum i Kristina socken, varvid närmare 70 människor, gamla och unga, lytta och lama, svagsinta och med elaka sjukdomar behäftade ”utbjöds”.
Sorgliga förefaller dessa auktioner redan för den som hör talas om dem, men ännu mera hjärtslitande är de för de personer som är åsyna vittnen till dem. Där är gråt och klagan; de fattiga väntar med bävan att få höra vem de ska tillhöra och om de på ett mänskligt sätt ska bemötas av sina ägare då dessa ofta endast för penningvinstens skull inropar hjonen. Son och dotter sörjer sina föräldrar, vilka de nog själva kunnat föda och nära, om de blott erhållit en något sånär skälig ersättning härför, men någon avogt sinnad person bjuder en mark mindre och så tillfaller föräldrarna ”den minstbjudande”. De flyttas då ofta till en helt annan del av socknen, någon gång, ehuru sällan, till en främmande socken, varigenom barnen inte vidare får se de kärleksfulla ögon som vakat över dem ända till dess de vuxit upp och blivit stora. Och ingenting får de höra om det sätt på vilket föräldrarna bemöts.
Det är hjärtgripande att åse en sådan människohandel.
