Den förfärliga sjukdomen morfinsjukan griper alltmer omkring sig, särdeles inom de bättre klasserna.
Vid en sjukdomsanstalt härstädes, vars föreståndare inlagt synnerligt stora förtjänster om denna sjukdoms upptäckande och botande, finns alltjämt ett stort antal morfinsjuka, däribland blott allt oftare äkta par.
Sjukdomen uppkommer genom missbruk av morfinsprutningar, och följderna är funktionsrubbningar i hela nervsystemet.
Sjukdomen utbreds genom de morfinsjuka själva, i det de för andra prisar och förordar bruket av morfin utan att känna de faror, som därmed är förbundna. Morfinsjukan visar samma symtom som fyllerisjukan och medför liksom denna till sist delirium.
Det enda verksamma medlet mot den förfärliga sjukdomen är fullständigt upphörande med morfin, ehuru de sjuka därvid regelmässigt förfaller i raseri. Förblir de sjuka överlämnade åt sig själva, så inträder sjukdomens högsta stadium ångest, oro och förtvivlan, slutligen självmord. Ett inte ringa antal av de nu så ofta förekommande självmorden tillskrivs därför missbruket av morfin.
